Knut är orolig så han och Helena sover i sängen; jag slaggar i soffan. Regnet bankar mot skärmtaken på bägge sidor och det är kolsvart. Rätt mysigt.
Som Lundell skriver i Vädermannen: varför längtar man alltid till sommaren och sen när den väl kommer så är det något sjukt med den.
Jag har alltid gillat hösten - och jag har alltid ångrat det uttalandet framåt november. Det är lätt att sitta och svamla om hur fin hösten är, i augusti när hoppet fortfarande lever och människor är lättklädda solbrända aggressiva.
Går flygplanen dygnet runt, året runt? Jag hör dom genom fönstret. Även nu. I regnet. Dom ska till Landvetter och ejakulera ut finanssvin ur sina metallbukar. Inte konstigt att världen imploderar i blod och eld.