11 augusti 2018

Vädermannen

Redan helt fast i Vädermannen; den andra Lundellboken jag lånade på Lerums bibliotek i 34-gradig värme förra veckan. Nu är det back to normal, har regnat större delen av dagen och regnar nu också, snart midnatt, katterna oroliga, har glömt bort vad regn innebär för dem. Blöta och tufsiga. 

Knut är orolig så han och Helena sover i sängen; jag slaggar i soffan. Regnet bankar mot skärmtaken på bägge sidor och det är kolsvart. Rätt mysigt. 

Som Lundell skriver i Vädermannen: varför längtar man alltid till sommaren och sen när den väl kommer så är det något sjukt med den. 

Jag har alltid gillat hösten - och jag har alltid ångrat det uttalandet framåt november. Det är lätt att sitta och svamla om hur fin hösten är, i augusti när hoppet fortfarande lever och människor är lättklädda solbrända aggressiva. 

Går flygplanen dygnet runt, året runt? Jag hör dom genom fönstret. Även nu. I regnet. Dom ska till Landvetter och ejakulera ut finanssvin ur sina metallbukar. Inte konstigt att världen imploderar i blod och eld. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress