Träffade David idag efter en kort men intensiv visit på körskolan. Vi lallade runt. Det är ett bra verb. Att lalla. Vad gör stadsminister Reinfeldt, barn? Han lallar, fjöken!
Åt en hejdundrandes grönsakspaj på nåt myshak i Vasastan. David var krasslig och drack té. Vi var nog ett omaka par. Pratade politik. Israel & Palestina. Religion. Åke Green & Missionskyrkan. Pratade normalt. Snygga tjejen i kassan & vad tusan gör vi imorgon. Jag hade impulsköpt ett Kalaha-spel i plast för 49 kronor på Claes Ohlsson och vad gör man - jo man går och sätter sig i källaren på stadsbiblioteket och fångas i en annan värld en stund. För mig spelar det ingen roll på vilket sätt man flyr, bara man flyr. In i fantasin. Till drömmarnas värld. In i poesi och saga. In till den renaste kärnan av liv. Vi flydde in i Kalaha och David vann.
Jag åkte till jobbet. Det var okej. Människorna orkade inte leva längre. Livets mysterium auktualiseras över en kopp kaffe. Det är synd, synd, synd om människorna. Jag älskar er. Hälsa Gud från mig och säg att jag väntar ett tag (proverna var bra).