Jag fick en låt i ett mejl. Jag satte igång den i själva mejlet men fick plötsligt bråttom iväg, stängde ner hotmail men låten fortsatte. Surprise, surprise, låten fortsatte fast jag hade stängt ner alla internetsidor och inte spelades den genom mitt musikprogram för det var också avstängt. Men herregud, varifrån kommer låten!? sa jag förtvivlat för mig själv och började rota bland högtalare och sladdar. Låten fortgick alltjämt. Jag började få panik. Vem driver med mig? När ska Kristian Luuk hoppa upp ur en trumma och berätta att detta är en del i inspelningen av Kallar Av Stål? Låten fortsatte med infernalisk intensitet och jag satt bara och stirrade på min dator. Vad. Är. Det. Som. Händer. ?. Låtar ska inte spela sig själva. Man ska ha kontroll över låtarna. Tillslut tog låten slut. Som tur var handlade det inte om Beethovens nittionde symfoni eller valsång från Wales, låten var max fyra minuter lång. Fyra minuters förundran. Varifrån kommer låten!? Jag ljuger inte när jag säger att det var veckans förvirring. Jag dömer inte heller, jag bara konstaterar.
Dagens snackis på gp.se var huruvida det var okej att publicera en bild på kronprinsessans gunstling Daniel där han drar upp byxorna. Upprörda medlemmar ur läsarkåren hörde av sig och menade att det var fullkomligt ofattbart att han valde att dra upp byxorna under en kunglig presskonferens. Vilken slyngel, va!
Jag dömer inte, jag konstaterar.
Dagens skratt var mitt och Ebbas unisona efter veckans felsägning som naturligtvis jag stod för.
E: Varför ska du praktisera på en moské? Ska du ta hand om folk som kollapsar av andliga skäl?
K: Det har absolut ingenting med religion att göra!
K: Eh, ingenting med sjukvård att göra, menar jag.
E & K: Allmänt skrattande i fyrdubbel kvadrat med en dubbel mollbergare på slutet
Nej jag vet att det inte ser så roligt ut här, men vad är en blogg att återge verkligheten i, egentligen?
Sedan fikade vi och hade det väldigt fint, och sen åkte vi till Nordstan och hängav oss åt ett Restless Farewell och Ebba gick till bussen medan jag råkade på min favoritluffare vid spårvagnarna och fick mig en paradisdoftande pratstund. All you need is love och några cigaretter.
Funderar starkt på att framöver endast kommunicera genom låttitlar och gammalsvenska visdomsord av typen "surt sa räven om rönnbären". Kunde bli en fin kontrast till allt jävla snack.