Jag tror jag smäller av. Jag menar jag tror jag SMÄLLER AV! Krispig underbar jäkla HÖST med färger färger färger överallt och långa promenader och bli inbjuden på fika av ensam värmlänning mitt ute i skogen och tampas med vargar, bilar och upproriska Klarälven. Kierkegaard, Sokrates, Hume och nudå - Kjell Härenstam är tillbaka med sitt bubblande småprat om Indien. Jag tror jag smäller av för livet är en saga, en vindlande stig över myrar och mossar och en kall vind mot varm kind och dina händer mot mina och kanske poesikväll med Erik ikväll för människorna här exploderar över stjärnorna som kreativa regnbågar och alla är så varma och underbart mysiga och somna framför filmer i Jonas knä och massage till Mando Diao och poesi poesi poesi och noveller och låttexter och allt bara springer ut ur mig som våta gator i fucking san fran. Jag tror jag smäller av av godaste vegetariska maten och glömma städa sitt rum och paniktvätta på helgerna och ha en brakfest i en lada med livemusik eller åka in till Karlstad och dansa omkring och äta dyra pizzor med Lasse P som gärna tar ett ljust öl till maten och den där drömmande solen som läckert slickar gula träd om och om och om och om igen i eternity och jag vet inte ens vad jag ska ta mig till längre och jag känner att jag inte för någonting i världen skulle vilja vara någon annanstans i världen än just HÄR och jag ser hur alla kosmiska trådar har samverkat för att placera mig just HÄR och jag tackar allt vad gudomar heter för varandet och växandet JUST HÄR. Livet är en Saga för ja för att ja. Ni fattar inte men snart kanske ni gör det. Med stort S. Jag smäller av och leendet och den där blicken och koftorna och bootsen gör mig ofattbart knäsvag och hon matchar Klarälven. Jag smäller AV och jag tror jag börjar fatta vad Lasse W menade när han döpte flickor till Fenomena.
