jag blir gråtfärdig. verkligen. varför har jag så mycket känslor inom mig? måste åka till ransäter och återuppleva allting och gråta ihjäl mig. jag trodde allt skulle bli bra när det här och det här och det här hände men det är ju samma gamla solstorm av känslor i hjärtroten. allt är för mycket. hejdå.
(när man trycker på "skapa" för att göra ett nytt blogginlägg kan man få intrycket av att man ska skapa något andligt omvälvande, något stort och revolutionerande, något som klara kan få läsa om på sin kulturkurs. men det gör man ju inte. man gör bara ett litet blogginlägg. en fis i universums perifera nervsystem. kram!)