om en angeredstjej och en torslandapojk skulle mötts, det skulle de aldrig ha gjort, på nittiotalet, eller noll-noll-talet, men om angeredstjejen hade tagit buss 120 till sillvik och sett en torslandapojk där som kanske var lite utanför och vi säger 2008, han var där i stuprörsjeans och konstig skjorta från hm - hon hade då bara skakat på sitt indiehuvud och fortsatt skrapa med fötterna i gruset
men nu var det istället 2014 och en angeredstjej var en fotograftjej och en torslandapojk var egentligen mest av allt förvirrad, och han hetsåt naturligtvis ibland, vilket var tur, eftersom fotografangeredstjejen jobbade i muntzings perversa glassbutik och skopade upp kulor och tjänade nästan inga pengar, ett äkta indie life
och nånstans blev väl torslandapojk varse en slags glöd eller egentligen nog mest en obryddhet i ögonen på angeredstjejen som egentligen var mer en gråbotjej men ingenting visste torslandapojken om det ännu pga hade ej pratat än, han stod vid disken och valde mellan glass och sorbet med en annan tjej bredvid sig och det fanns fler kunder i butiken minns han idag
fler kunder som ville köpa, och det var en stor explosiv nervositet i luften för torslandapojken förstod på något sätt (eller så är det en efterhandskonstruktion) att det var ett avgörande slag som skulle stå här: det mellan hjärta och intellekt - men hjärtat sa att detta var en trevlig tjej och glad
och glad behövde han verkligen, inte svår
och det här är egentligen en gammal historia som alla hört men jag tycker den är fin än idag, och lite unik, kanske ännu mer unik nu, 2014 pratade ju människor fortfarande med varandra men nu?
ja för vi har blivit gamla nu baby och vi gillar inte maggio och du gillar eventuellt håkan eller om du bara vill se honom live, och jag gillar jonas lundqvist och du säger att det är för att jag "kan relatera till de texterna" men det vet jag inte, för jag mår ju egentligen bra nu, verkligen bättre än på länge åtminstone psykiskt
och det är till 98 % din och knuts förtjänst och 2 % lite tur tror jag
och just det vi ska åka ut på en "resa" vi brukar ju göra det
när du fyller år men nu hade alla corona i två-tre år
men i alla fall vi ska lämna knut hos mamma tror jag (du får bestämma) på torsdagen eller fredagen sedan åker vi österut genom skogar, skogar, skogar, och kanske stannar vi på not quite en sväng
och minns du alla gånger jag har varit en idiot och ett svin osv, tänk egentligen inte på det idag men du tänker nog lite på det varje dag faktiskt, eller varje vecka, men jag får försöka säga förlåt varje dag med mina pojkiga hundögon tills du förstår att jag jonglerade med mina hjärnhalvor över ett brinnande stup mellan säg 2011-2019
det var den värsta och den bästa tiden, de åren, med dig och utan dig, en fruktansvärd tid, ibland väldigt vacker men alltid ensam (även med dig)
för att mitt hjärta slog åt fel håll tror jag under alla de åren, det fungerande men blodet pumpades bakvägen in i lungorna och jag fick andnöd och när man får andnöd (detta vet du) så kan man inte längre lita på sig själv alls
och när vi har stannat på not quite och du har druckit 1/3 av ditt dyra kaffe och blivit besviken på bakverket du köpte, då ska vi rulla vidare som i en håkanlåt fast vi är så gamla nu baby, nästan som stig och birgitta, tänk vad vi har varit med om,
och när vi kört genom dalsland kör vi genom värmland när vi ändå är igång, nej vi kan inte stanna hos david och amanda för de är bortresta tror jag, eller det var nåt, jag har kollat, men vi ska nästan den vägen,
fast längre (nu börjar du bli orolig över bensinkostnaden)
och jag vet inte mer än två saker till om denna vår lilla vårroadtrip i ett TORRT land (på så många sätt) men jag vet att vi har två nätter på ett vandrarhem i Nora och att vi ska se Moonica Mac i Ställberg på lördag kväll, man får även middag innan konserten, jag hoppas du blir nöjd
i övrigt så har vi ungefär samma barnsyn/uppfostran/icke-uppfostran
ungefär diametralt olika syn på allt annat i vardagen
ungefär bestämt oss för att älska varandra så hårt vi kan
och vi kan hårt, jag vet
för allt har varit hårt som betong men där vi är nu är ganska mjukt faktiskt
jag tycker det, baby
och jag tror vi kan fortsätta så
grattis trettioett år gammal
du så fin 4 ever
eller som macen sjunger:
- du är det där glittret som går över sjön, en stråle av ljuset, en sommarnattsdröm
men nu var det istället 2014 och en angeredstjej var en fotograftjej och en torslandapojk var egentligen mest av allt förvirrad, och han hetsåt naturligtvis ibland, vilket var tur, eftersom fotografangeredstjejen jobbade i muntzings perversa glassbutik och skopade upp kulor och tjänade nästan inga pengar, ett äkta indie life
och nånstans blev väl torslandapojk varse en slags glöd eller egentligen nog mest en obryddhet i ögonen på angeredstjejen som egentligen var mer en gråbotjej men ingenting visste torslandapojken om det ännu pga hade ej pratat än, han stod vid disken och valde mellan glass och sorbet med en annan tjej bredvid sig och det fanns fler kunder i butiken minns han idag
fler kunder som ville köpa, och det var en stor explosiv nervositet i luften för torslandapojken förstod på något sätt (eller så är det en efterhandskonstruktion) att det var ett avgörande slag som skulle stå här: det mellan hjärta och intellekt - men hjärtat sa att detta var en trevlig tjej och glad
och glad behövde han verkligen, inte svår
och det här är egentligen en gammal historia som alla hört men jag tycker den är fin än idag, och lite unik, kanske ännu mer unik nu, 2014 pratade ju människor fortfarande med varandra men nu?
ja för vi har blivit gamla nu baby och vi gillar inte maggio och du gillar eventuellt håkan eller om du bara vill se honom live, och jag gillar jonas lundqvist och du säger att det är för att jag "kan relatera till de texterna" men det vet jag inte, för jag mår ju egentligen bra nu, verkligen bättre än på länge åtminstone psykiskt
och det är till 98 % din och knuts förtjänst och 2 % lite tur tror jag
och just det vi ska åka ut på en "resa" vi brukar ju göra det
när du fyller år men nu hade alla corona i två-tre år
men i alla fall vi ska lämna knut hos mamma tror jag (du får bestämma) på torsdagen eller fredagen sedan åker vi österut genom skogar, skogar, skogar, och kanske stannar vi på not quite en sväng
och minns du alla gånger jag har varit en idiot och ett svin osv, tänk egentligen inte på det idag men du tänker nog lite på det varje dag faktiskt, eller varje vecka, men jag får försöka säga förlåt varje dag med mina pojkiga hundögon tills du förstår att jag jonglerade med mina hjärnhalvor över ett brinnande stup mellan säg 2011-2019
det var den värsta och den bästa tiden, de åren, med dig och utan dig, en fruktansvärd tid, ibland väldigt vacker men alltid ensam (även med dig)
för att mitt hjärta slog åt fel håll tror jag under alla de åren, det fungerande men blodet pumpades bakvägen in i lungorna och jag fick andnöd och när man får andnöd (detta vet du) så kan man inte längre lita på sig själv alls
och när vi har stannat på not quite och du har druckit 1/3 av ditt dyra kaffe och blivit besviken på bakverket du köpte, då ska vi rulla vidare som i en håkanlåt fast vi är så gamla nu baby, nästan som stig och birgitta, tänk vad vi har varit med om,
och när vi kört genom dalsland kör vi genom värmland när vi ändå är igång, nej vi kan inte stanna hos david och amanda för de är bortresta tror jag, eller det var nåt, jag har kollat, men vi ska nästan den vägen,
fast längre (nu börjar du bli orolig över bensinkostnaden)
och jag vet inte mer än två saker till om denna vår lilla vårroadtrip i ett TORRT land (på så många sätt) men jag vet att vi har två nätter på ett vandrarhem i Nora och att vi ska se Moonica Mac i Ställberg på lördag kväll, man får även middag innan konserten, jag hoppas du blir nöjd
i övrigt så har vi ungefär samma barnsyn/uppfostran/icke-uppfostran
ungefär diametralt olika syn på allt annat i vardagen
ungefär bestämt oss för att älska varandra så hårt vi kan
och vi kan hårt, jag vet
för allt har varit hårt som betong men där vi är nu är ganska mjukt faktiskt
jag tycker det, baby
och jag tror vi kan fortsätta så
grattis trettioett år gammal
du så fin 4 ever
eller som macen sjunger:
- du är det där glittret som går över sjön, en stråle av ljuset, en sommarnattsdröm