Två tredjedelar av luffargänget har inhandlat Interrail-kort och går därmed dagligen pressade av stor nervositet och fruktan för eventuella benbrott eller lunginflammationer. Den tredje tredjedelen tycker att allt som ens luktar plan är en smärre undergång och är jätteorolig för att vi eventuellt någon gång under vårt exodus ska ha en gnutta utstakad färdriktning. Han har följaktligen inte inhandlat Interrail-kort. 
Student, luffen, pension. Det är ju inte långt till någonting längre.     

Jag har även noterat att mängden odiskad disk som väntar i vasken ökar kvadratiskt med utetemperaturen.
Kanske borde rita en graf över detta obestridliga faktum vid tillfälle.