Idag är det visst lite blåsigt och ruggigt. Jag tänker på fina jeansrumpor. 

Åt gröt med gojibär. Lyssnar på Kent.
Varför hade jag så mycket att skriva förr? När jag läser inlägg från typ 2009 skrev jag spaltmeter om till synes ingenting. Jag hade väl inte varit med om någonting antagligen. Nu för tiden är en enda sekund av mitt liv mer händelserikt än era oändliga fjuttiga försök att andas i piskande regnig motvind. 

Studenter fipplar runt på stadens gator. Ack den blomstrande vår och den förväntansfulla ungdomstid! Vad gläds ni för? Vi har inte många år kvar här. Europa går under. 

Moderaterna lägger stålhandsken på kuken, runkar ut allt vett ur Sverige.
Jag kallar det "ett allt kyligare samhällsklimat".