Idag har vi. Sett vildsvinsfamilj. Köpt arbets/friluftsbyxor x 2. Ätit brieost. Utfordrat höns och ankor. Hämtat säkert sju lass ved hos grannen. Staplat den.

På landet är det såhär: man känner med fördel sina närmaste grannar. Man snickesnackar lite med dem när man stöter på varandra. Det handlar om väder, vind, skeenden i trakten och om vardagens alla trivialiteter. På detta sätt försäkrar man sig om att grannen mår bra och att man är fortsatt välvilligt inställda till varandra. Ibland när man träffas och snicksnackar visar det sig t.ex att grannen inte längre behöver sin ved eftersom grannen har bytt uppvärmningssystem på huset, men grannen vet ju (eftersom vi då och då snickesnackar) att vi eldar i kamin. 

Sagt och gjort! Vi får ved, och grannen får lite ägg och marmelad i utbyte. Vill grannen ha det? Vet inte, men man tar emot. Man är ju grannar.  

Kapitalismen är helt satt ur spel. 

Jag orkar inte Lundell alltså. Vardagar tre släpar sig fram. Vilket jävla ointressant dravel. En ångestgubbe på surhumör över 800 sidor. 

Funderar på att köra någon slags fasta/lågkaloridiet fram till min trettioårsdag. Inspirerad av Ulf Lundell.