Via Instagram får jag hjälp att identifiera sångfågeln i trädgården som sjunger så särskilt vackert, jag har inte hört något så fint på länge, det visar sig med största sannolikhet vara en Svarthätta. Vi har alltså en Svarthätta som häckar här bland träden i år, har inte haft tidigare, är nästan säker. Aldrig hört det ljudet, annars hade jag inte reagerat. Eller aldrig lyssnat tillräckligt bara?

Helena har avslöjat mig: jag vill skriva exakt som Lundell i Vardagar. Köpte Vardagar 3 men har inte öppnat den, försöker läsa ut Frukost på en främmande... men orkar inte. Sommarpratet var så dåligt. Och alla andra fyra sommarprat av Ulf. Olyssningsbara. Har gått ur alla Lundellgrupper på Facebook nu. Orkar inte med myten längre.

Döpt en tupp till Ulf istället. Visar sig att vi kanske har TVÅ tuppar nu. Vi vet inte. En höna galer i alla fall och det är inte Ulf. Det är Babsan. Som alltså kanske är en tupp.

Rörigt.  

Svår feministisk debatt här hemma för någon vecka sedan. Jag: svarslös.

Klimatkurs och poesikurs om vartannat. Poesikursen helt ointressant. Kulturmän som pillar och smeker varandras överfyllda rövhål håller i åbäket. Massa kvinnor i ålder 18-25 fnittrar och njuter av att få bli undervisade av dessa kulturmän. Att få ta del av deras fantastiska essäer som publicerats i DN och Svenskan. Det hela känns verkligen Lundellskt. Fy fan jag spyr. Har hittills skrivit två dikter: en om Juholt och en om Richii Klinsmeister, ingen av dem har blivit omtyckta av Herr Rövhålspillare.

Klimatkursen desto mer intressant.

Är väl bara jävligt trött på kultur.

Är väl bara jävligt trött generellt.

Slutat arbeta för en vecka sedan. Aldrig mer heltid: ett löfte till mig själv jag verkligen ska FÖRSÖKA hålla.

Måste plocka upp potatis som verkar vara på väg att ruttna av regnet.

Denna sommaren: en oklar sommar. Vädermässigt och livsmässigt.