Midsommarafton. Sol i sinne, höns i gården, nytt typsnitt, stress hehe. HEHEHEHEHEHEHEHEHEHEHE.
Sol, sol, sol. Denna sommar, en artonsommar. Fem jobbpass kvar, eller fyra, vet inte. Fick en längtan efter Afrika, Kongo igen igår, känns mer indie än Indien (HEHE!), mer humant, det ÄR något med Afrika oklart vad. Går väl inte att säga DET ÄR NÅGOT MED AFRIKA då säger dom AFRIKA ÄR JU EN kontinent FÖR FAAN inte ett land, nä, det stämmer ju, men ändå - Afrika. Jag har varit i Etiopien, Egypten, Kongo.
Etiopien: rörigt, jag var för ung. Fattade inte Selassiegrejen. Tog inte vara på det. Bilar, hög luft, Addis Abeba, stök, jag minns maten, smakade konstigt.
Kongo: Samma röra, men lite mer kristet, lite mer varm känsla, lite mer gospel struggle kärlek ananas lite mer "mitt afrika" som någon sa: en kolonial blick. Taxi genom Brazzavilles kåkstäder i mörker, lukten av rök matlagning, kaostaxi, gröna taxi, gula? Minns inte längre. Hassans restaurang. Libaneser i Kongo. Ofattbart. Fast varför inte egentligen?
Minns flygplatskaoset. I Dolisie minns jag hettan och dammet. Sanden. Den loja känslan. Fattigdomen. Klyschorna.
Egypten? Helt magiskt. Kairo. Jag var för ung men ÄNDÅ - jag tror jag fattade. Nilen. Vattenpipa. Kaostrafik. Böneutropen i T-banan. Luxor. 40 grader varmt, Madde svimmade i templet. Bob Marley Hostel. En känsla av utnför världen. Hängmattor och backpackers. Alltid dessa backpackers. Dom är man less på nu men då verkade dom hippa, världsvana. Nu vet man att dom bara driver runt i en pseudorevolt som fastnat på rundgång i sina egna orimliga proportioner.
Den här sommaren. Slut på jobb, in med höns och mer trädgård. Knut fyller två. Jordgubbarna börjar bli röda på berget. Regnen kommer inte. Eller? Lyssnar på Tiken Jah Fakoly, Björnstammen, Håkan. Hur kommer Rampljus del 2 låta? Läser två kurser fast just nu ingen kurs. Hinner inte! Livet! Hönsen! Skogen! Solen! Vattnet! Familjen! Odla håret! Äta maten! Leta ormen! Klippa snigeln!
Det moraliska dilemmat i att klippa sniglar. Plötsligt förstår man nazismens illdåd. Saxen genom slemkroppen känns inte längre. Jävla jävlar där fick ni, tänker man bara. Följer order.
Glad midsommar då. I Coronatider. 2020. Nådens år. Om Johannes Döparen såg vad vi skapat hade han vänt på klacken direkt, gått rakt ut i öknen.
Sol, sol, sol. Denna sommar, en artonsommar. Fem jobbpass kvar, eller fyra, vet inte. Fick en längtan efter Afrika, Kongo igen igår, känns mer indie än Indien (HEHE!), mer humant, det ÄR något med Afrika oklart vad. Går väl inte att säga DET ÄR NÅGOT MED AFRIKA då säger dom AFRIKA ÄR JU EN kontinent FÖR FAAN inte ett land, nä, det stämmer ju, men ändå - Afrika. Jag har varit i Etiopien, Egypten, Kongo.
Etiopien: rörigt, jag var för ung. Fattade inte Selassiegrejen. Tog inte vara på det. Bilar, hög luft, Addis Abeba, stök, jag minns maten, smakade konstigt.
Kongo: Samma röra, men lite mer kristet, lite mer varm känsla, lite mer gospel struggle kärlek ananas lite mer "mitt afrika" som någon sa: en kolonial blick. Taxi genom Brazzavilles kåkstäder i mörker, lukten av rök matlagning, kaostaxi, gröna taxi, gula? Minns inte längre. Hassans restaurang. Libaneser i Kongo. Ofattbart. Fast varför inte egentligen?
Minns flygplatskaoset. I Dolisie minns jag hettan och dammet. Sanden. Den loja känslan. Fattigdomen. Klyschorna.
Egypten? Helt magiskt. Kairo. Jag var för ung men ÄNDÅ - jag tror jag fattade. Nilen. Vattenpipa. Kaostrafik. Böneutropen i T-banan. Luxor. 40 grader varmt, Madde svimmade i templet. Bob Marley Hostel. En känsla av utnför världen. Hängmattor och backpackers. Alltid dessa backpackers. Dom är man less på nu men då verkade dom hippa, världsvana. Nu vet man att dom bara driver runt i en pseudorevolt som fastnat på rundgång i sina egna orimliga proportioner.
Den här sommaren. Slut på jobb, in med höns och mer trädgård. Knut fyller två. Jordgubbarna börjar bli röda på berget. Regnen kommer inte. Eller? Lyssnar på Tiken Jah Fakoly, Björnstammen, Håkan. Hur kommer Rampljus del 2 låta? Läser två kurser fast just nu ingen kurs. Hinner inte! Livet! Hönsen! Skogen! Solen! Vattnet! Familjen! Odla håret! Äta maten! Leta ormen! Klippa snigeln!
Det moraliska dilemmat i att klippa sniglar. Plötsligt förstår man nazismens illdåd. Saxen genom slemkroppen känns inte längre. Jävla jävlar där fick ni, tänker man bara. Följer order.
Glad midsommar då. I Coronatider. 2020. Nådens år. Om Johannes Döparen såg vad vi skapat hade han vänt på klacken direkt, gått rakt ut i öknen.